Ytterligare ett steg mot kvinnofrid

Snart riskbedöms män som trakasserar och förföljer

20 års arbete för att begränsa mäns våld mot kvinnor i USA och Kanada har gett resultat. Varje år sjunker antalet kvinnor som mördas av en närstående man!
Nu riktar man blickarna mot de män som förföljer och trakasserar sina före detta kvinnor. Snart kommer en riskbedömningsmanual för förföljarna. Manualen skall hjälpa bl.a. polisen att lättare kunna urskilja vilka män som kan bli riktigt våldsamma.

Den största gruppen av förföljare är män som varken förstår eller accepterar att deras kvinnor lämnar dem. De flesta män ger upp till slut, men det finns fall där trakasserierna slutar i våld och mord. För att kunna veta vilka män som utgör stor risk för offren skall en riskbedömningsmanual sammanställas. Professor Randall Kropp från Simon Fraser University i Kanada har stora erfarenheter av riskbedömningar. Han är en av männen bakom SARA – riskbedömningsmanualen för kvinnomisshandlare. SARA används idag i ett försöksprojekt hos polisen i Södra Sverige. I Kanada har SARA under lång tid använts inom domstolsväsendet.


Inget tidigare våld
Nu skall man ta itu med de män som förföljer, trakasserar och hotar sina före detta kvinnor. För även i sådana fall har kvinnor blivit svårt misshandlade eller fått sätta livet till.
Det Randall Kropp har sett är att ungefär hälften av förövarna har tidigare misshandlat sina kvinnor, men förvånande nog har hälften av männen inte brukat något våld alls tidigare.
– När förhållandet är okej så fungerar de männen. Deras patologi, sjukdom, kommer först vid brytningen.

Tre personlighetstyper
Enligt Professor Kropp finns det tre personlighetsstörningar hos förföljarna: psykopatiska -, borderline-, och narcissistiska personlighetsstörningar.
Tvärtom vad man skulle kunna tro, så är inte psykopaten den som i första hand kan bli farlig för offret.

– Den man som är borderline är känslomässigt beroende av sin kvinna. Utan henne kan han inte tänka sig att leva. Den narcissistiska personen är likt Nararcissus beroende av att spegla sig. När kvinnan som varit hans spegel lämnar honom går spegeln i kras och han förlorar fotfästet. Psykopaten däremot är kall och beräknande. När han märker att kvinnan inte vill komma tillbaka går han vidare till en ny kvinna.

Riskfaktorer
Det finns ännu inte ett fixerat antal riskfaktorer för dessa sk stalkers. Däremot har Kropp hittat några av de viktigaste.(Se faktaruta). Utifrån riskfaktorerna ska man bla lägga upp en individuell behandlingsplan för förövaren. Om han till exempel lider av depression, kan han få medicinsk behandling för detta. Om han varit utsatt för någon form av övergrepp i barndomen bör han få individualterapi. Har han vapenlicens dras den in. Har han problem med att kontrollera ilskan kan han gå ett program för att lära sig behärska den. Har han alkohol- eller andra drogproblem bör han få behandling för detta, osv.

Individualterapi
– Det är viktigt att påpeka att det inte är drogerna som gör att en man förföljer. Andra människor börjar inte trakassera och hota för att de dricker. Orsaken finns alltså inte där. Men genom att minska antalet riskfaktorer kan männen komma mer i balans, säger Randall Kropp.
– Det ideala hade varit att varje man fått individualterapi för sina inre problem. Men det finns många problem kring detta. Mannen måste vilja själv. Det måste också finnas terapeuter som vill jobba med förövarna. Och till sist: Det måste finnas pengar för en sådan satsning.

Skyddet
Förutom den behandling som förövarna får, skall offret naturligtvis skyddas. Utifrån riskbedömningen kan man se vilka åtgärder som skall sättas in. Många förföljare slutar när polisen dyker upp och ger en varning. En arrestering kan vara det som får en förföljare att ge upp. Att hamna i fängelse för sitt beteende kan vara det avgörande.
– Vi kan inte spärra in en förövare på livstid, utom i mycket extrema fall. Det innebär att, om inga åtgärder får förföljaren att sluta, måste samhället ständigt övervaka honom. Kvinnan kan också få en ny identitet. Vi kan inte lämna offren därhän utan ge dem skydd.
– Vi kan se att det arbete som inleddes för 20 år sedan mot kvinnovåldet har gett resultat. Antalet kvinnor som mördas av närstående män sjunker för varje år.
Samarbete i kampen mot kvinnovåldet

Det finns ett väl etablerat samarbete mellan Kanada och Sverige när det gäller bekämpningen av våld mot kvinnor. Henrik Belfrage, professor i kriminologi, har anpassat kanadensiska SARA – riskbedömningsmanual för hustrumisshandlare – till polisens arbete. Han kommer också att översätta och anpassa riskbedömningsmanualen för stalkers (personer som förföljer, trakasserar och hotar) till svenska förhållanden.
– Vårt arbete kommer att ge resultat. Antalet kvinnor som mördas av närstående män kommer att sjunka även i Sverige. Det är jag fullständigt övertygad om, säger han.

I Kanada har SARA använts under lång tid. Varje man som döms till mer än två års fängelse för kvinnomisshandel riskbedöms. Och i provinsen Brittish Colombia där Professor Randall Kropp bor, riskbedöms varje man som dömts till fängelse.
SARA har precis börjat introduceras i Sverige inom polisen. Sedan januari pågår ett projekt hos polisen i Södra Sverige där man använder SARA när man får in anmälningar om misshandel mot kvinnor. Henrik Belfrage samlar in informationen och kommer senare att presentera vilka riskfaktorer som varit de mest framträdande och om polisen har gjort korrekta bedömningar. Polisen tar också in information om hur många barn det är som drabbas och blir vittne till våldet i hemmet.
– Kvinnomisshandel är en form av serievåldskriminalitet med stor risk för att offret skadas allvarligt eller dör. Det är oacceptabelt, förskräckligt, att vi i Sverige inte tidigare gjort tillräckligt inom detta område, säger han.

Nya manualen
I Kanada har man börjat använda den version av SARA som Henrik Belfrage har anpassat till polisarbetet. Professor Randall Kropp och Henrik Belfrage har tät kontakt där man diskuterar arbetet i de olika länderna. Man diskuterar också sin forskning och de nya rön som kommit.
Nyligen var Randall Kropp i Sverige och föreläste om stalking för bland annat poliser som arbetar med SARA.
– Självklart kommer jag att översätta Kropps manual för stalkers till svenska och anpassa den till våra förhållanden. Men redan nu har jag och polisen fått nya kunskaper som vi kan använda i vårt arbete.
Henrik Belfrage kan konstatera att det finns stora brister i Sverige. Riskbedömningarna måste knytas till behandlingar – och det finns få behandlingsformer i Sverige.
– Sverige måste satsa på att kunna ge förövarna vård och andra former av behandlingar, annars blir vårt arbete med riskbedömningar helt meningslöst.
Text: Anna-Lena Norberg

Faktaruta 1

Några av de viktigaste riskfaktorerna för stalkers. (profil: Tidigare intim partner)

 

  1. Har personen tidigare använt våld mot okända, bekanta eller familjemedlemmar?
  2. Har han tidigare brutit mot besöksförbud?
  3. Har personen relationsproblem, eller har han haft det tidigare?
  4. Har han problem med/på jobbet? (arbetslöshet mm)
  5. Som barn var personen vittne eller offer för våld inom familjen?
  6. Har han alkohol- eller drogproblem?
  7. I vilken grad är personen besatt av offret?
  8. Hur stort ägandebehov har personen av sin tidigare partner?
  9. Har han självmordstankar eller homicidaltankar (tankar på att döda hustrun, eller alla i familjen och sig själv)
  10. Finns det tecken på mentalsjukdom?
    Har personen personlighetsstörning? (psykopati, narcissism, borderline)

 

 

Faktaruta 2

Vad skall förföljda kvinnor göra?

 

  1. Ge klara, otvetydiga budskap om att du inte är intresserad.
  2. Dokumentera alla kontakter
  3. Berätta för andra personer
  4. Om beteendet hos förföljaren fortsätter kontakta polisen
  5. Diskutera säkerhetsplan med polisen eller andra myndigheter.

Vad skall förföljda kvinnor inte göra?

 

  1. Träffa inte förföljaren.
  2. Om du har en säkerhetsplan. Följ den. Sänk inte ner garden!
  3. Var inte ensam.
  4. Tyck inte synd om mannen. Förringa inte hans handlingar. Ta allt på allvar.

 

 

Faktaruta 3

Olika profiler av förföljare

1. Tidigare intim partner
(Den största (60 procent), vanligaste och mest riskfyllda gruppen.)
Offren är kvinnor som tidigare haft relation med förövarna. Mannen kan inte acceptera att kvinnan gjort slut. Om förföljaren till slut förstår att kvinnan inte vill ha honom, kan kärleken övergå till hat. Då kan han bli riktigt farlig och ta till våld. Får inte han kvinnan, skall ingen annan man få henne. Tiden av förföljelse varierar beroende på vilken personlighetstyp förföljaren är. Väldigt sällan lider förföljaren av mental sjukdom, men oftast har han en personlighetsstörning. Hot förekommer ofta. Risken för våld är hög.

2. Den kärleksbesatte
(Ganska vanlig)
Offren är mest yngre kvinnor, som jobbar inom serviceyrken. När kvinnan är trevlig och vänlig, som hon skall vara i sitt yrke, tror den kärleksbesatte att kvinnan är kär i honom.
Den kärleksbesatte har svårt att släppa taget och förföljelsen kan vara under en lång tid. De hot som uttalas blir väldigt sällan verklighet. Risken för våld är måttfull.

3. Erotomanen
(Ovanlig)
Offren är kända personer av båda kön. Oftast har den erotiska typen någon form av psykisk sjukdom. Förövaren kommer oftast från en lägre samhällsklass och förälskar sig/blir besatt i en person från en högre samhällsklass (oftast någon känd person). Hot är vanliga men blir sällan genomförda. Risken för våld är relativt låg.

4. ”Klagaren”
(Ganska vanlig)
Offren är personer av båda kön. ”Klagaren” känner sig dåligt behandlad och har en lång historia av klagomål bakom sig. Oftast finns både ”Klagaren” och offren på samma arbetsplats. ”Klagaren” har sällan en mental sjukdom. Hot är vanliga och förföljelsen varar ofta under kort tid. Risken för våld är måttfull till hög.

Artiklarna har inte varit publicerade i sin helhet. Däremot har Expressen haft en kortare variant av ämnet. Publicerat under 2001.
Artiklarna får inte publiceras eller kopieras (helt eller delvis) utan författarens tillstånd.