Vart tog vikingen vägen?

… eller den impotenta svenska folksjälen

Jag är ingen historiker men jag tror att den svenska folksjälen blev impotent under andra världskriget – då när Sverige lät Hitlers trupper åka genom landet för att skjuta norrmän. (För att ingen skulle störa transporterna spärrade vi till och med in svenska motståndsmän i läger).
Det tror jag är orsaken till att svensken idag blir rädd när han själv släpper en fis.

Jag är 44 år och när jag var ung diskuterades alla samhällsfrågor, arbetsmiljöfrågor och politiska frågor. Det var nästan fult att inte tycka. Jag har nu förstått att jag växte upp i en tid då det fanns lite ”erektion” i den svenska folksjälen – en undantagstid.

Idag blir chocken stor när någon använder sin mun till att yttra sina åsikter.
Och de som använder sina liv för att tycka, politikerna, blir allmänna spottkoppar.
Nu är det rätt att vara tyst. Man är tyst om taskiga löner. Man är tyst om sin arbetsmiljö. Man är tyst om sina problem. Man är tyst om ondska.
Svensken är impotent!

Men systrar och bröder. En gång i tiden var vi vikingar och åkte ut på upptäcksfärder. Inte var vi rädda för att göra bort oss (som vi är idag). Vi drack mäsk, rapade ljudligt och levde djävulen! (Lite väl blodigt emellanåt när det blev för mycket mäsk och storhetsvansinnet rann till). Idag sparar 20-åringar till pensionen. ”Det är viktigt att få en trygg ålderdom!”… och acceptera att jobba 70 timmar i veckan och få betalt för 40 timmar. Det är viktigt att ha ett jobb.

Vi pratar mycket att vår demokrati är i farozonen eftersom ingen vill tycka något.
Men det finns privata företag som sätter munkavle på sina anställda – för att se till att folk verkligen inte tycker något (offentligt).
Det finns mjukare varianter: inom den offentliga sektorn ser man helst att personalen hänvisar media vidare till någon höjdare. ”Rätt person skall uttala sig”.
Om vi skall arbeta för att behålla vår demokrati borde vi istället uppmuntra människor att tycka. Då kanske de också tar sig fram till valurnorna och kanske även börjar engagera sig i samhällsfrågor.

Sverige under andra världskriget. Inte ett skott behövde Hitler lossa för att marschera på svensk mark. Vi lät andra människor, miljontals människor, dö i en kamp för mänskligheten.
Det snällaste ord man kan använda är feghet. Ordvrängare kallar det neutralitet.
I Norge sprängde motståndsmän en fabrik för tungt vatten. Hitler fick aldrig sin atombomb. Norrmännen är med all rätt stolta – men så har de också stake.

Systrar och bröder! Vikingarnas starka blod strömmar även i våra vener. Vikingakraften måste användas på rätt sätt. Trycks den ner kan den poppa upp i bomberjackor, militärkängor och snaggade huvuden.
Låt vikingablodet glöda! Börja prata! Uttryck dina åsikter! Du blir inte skjuten i Sverige för att du säger din mening. Du kanske blir hotad med avsked, men stå på dig.
”Rädsla är bara en utmaning”

Sverige – innan andra världskriget. Forskare vid rasbiologiska institutet samlar bl.a. på skallar från vår ursprungsbefolkning, samerna. (En del stulna från gravar.)
Man skulle försöka se vad det finns för skillnader på folk och folk.
Jag vet att det inte sitter i skallbenet, utan mer innanför skallen– och hur man använder det.

Anna-Lena Norberg