Kvinnor – de mjuka och livgivande Bullshit!

Oavsett vilken ideologisk grupp man synar ger de kvinnan en given plats. Hon är till sin natur den mjuka och livgivande. Hon är Modern, även om hon kan tillåtas vara häxa, dvs. den som med magi försvarar det ”kvinnliga”.

Jag säger Bullshit!
Så länge jag identifierade mig som kvinna stred jag för kvinnans rätt till lika lön, att mannen skulle ta sitt ansvar över barnen och hemmet, kvinnans rätt till karriär osv.
Men utan förebilder steg jag ilsket åt sidan vid löneförhandlingar och drog själv det största lasset hemma. Jag hade en given roll fastlagd sedan tidernas begynnelse. Likt männen har haft sin roll.

För ett par år sedan hittade jag en nyckel till att kliva ur detta förtryckets träsk. En nyckel till min befrielse. Jag identifierade mig som människa.
Förutom att jag då hade två ”världar” att välja förebilder från, tog jag mig själv den rätt som männen har.
Jag vet nu, djupt i mitt hjärta, att hemmet inte är mitt huvudansvar. Män är också människor och fullt kapabla att göra allt det ”kvinnliga”, som städning, tvätt mm. (Det innebär också att kvinnor får släppa på en del av sin ”makt” – män klarar också av att ta hand om och uppfostra barnen.)
Vid löneförhandlingar kan jag ta vilken manlig förebild som helst, att luta mig mot. Det är ju en självklarhet, utifrån ett mänskligt perspektiv, att även kvinnor har anständiga löner.
Alla fåniga regler som finns mellan män och kvinnor är som bortblåsta ur mitt liv. Varför skall en kvinna vänta på att HAN skall ringa, när hon kan ringa upp honom själv?
Margret Thatcher blev ofta benämnd som en man i kjol. Många sa då i debatter, att kvinnor inte skall behöva bli män för att få makt. Vad är det som menas? Vad är det att vara kvinna? Vad är det att vara man? För mig är vi alla människor.
Det sägs att attraktionen mellan könen försvinner när ”könsskillnaderna” suddas ut.
Än en gång säger jag Bullshit!
Det sexuella mötet kan inte bli bättre än när det sker mellan två fria, galna jämlikar.

Även om jag har förändrats har inte världen förändrats. Ibland blir det konfrontationer, men faktiskt förvånansvärt lite. Jag viker mig inte en tum och vem kan i längden argumentera mot det faktum att jag är människa?
Ibland finns det situationer som får mig att skratta inombords. Speciellt ansiktsuttrycket hos en man som just fått min fråga om han är handikappad eftersom han anser att kvinnor är bättre på att laga mat.
Det finns också situationer där jag försvarat män och vägrat höra talas om att de skulle vara någon konstig ras från yttre rymden.
Men det som jag mött mest är att det finns en längtan hos båda könen till en förändring, till en befrielse. För att detta skall ske måste både män och kvinnor stiga utanför de fastställda könsrollerna – och mötas som människor.
Tro nu inte att jag är naiv och inte ser patriarkatet och det förtryck som finns. Likt Gudrun Schyman anser jag att grunden i det förtryck som finns i Afghanstan också finns här. Kvinnomisshandeln är inte högprioriterat, i så fall skulle statistiken över antalet kvinnor som mördas av sina män sjunkit – men det har den inte. Nästan hälften av alla kvinnor i Sverige har erfarenhet av hot eller våld.
Likt Fadime skall vi människor med kvinnligt kön utgå från vår självklara rättighet att leva och leva ett liv utan hot och våld. Går det inte på det ”kvinnliga” sättet får vi väl ta till något ”manligt”.
Valfriheten och friheten finns i att definiera sig som människa.

Anna-Lena Norberg