Gudrun Schyman – Intervju

Sexuella övergrepp – också ett demokratiproblem

Att utsättas för sexuella övergrepp som liten har lett till att många tystas för livet.
Även om viljan finns, finns inte kraft i kropp eller själ att engagera sig politiskt.
– Det här är naturligtvis ett demokratiproblem eftersom människor begränsas att kunna agera med sina fulla demokratiska rättigheter, säger Gudrun Schyman i en intervju för Våga Se!

Det är få människor som är neutrala inför Gudrun Schyman. Antingen älskar man henne eller hatar henne. Klart är dock att hon skrivit in sig i de politiska historieböckerna. K-G Bergström, SVT: s politiske kommentator, har beskrivit Gudrun Schyman som en av efterkrigstidens stora politiker.
Idag sitter vänsterpartiets förre partiledare som politisk vilde i riksdagen och ägnar all sin kraft och tid åt s.k. kvinnofrågor.  Fi, Feministiskt initiativ, har bildats med sikte på riksdagen vid nästa val.
– Jag hade väntat mig ett stort politiskt motstånd men sånt kan man ju bemöta. Men det hat som nu trängt upp genom ytan som handlar om kvinnohat och om homofobi är mycket starkare än vad jag trodde. Det är inte klokt vad som har hänt.

Det här hatet du beskriver har människor som aktivt arbetar mot sexuella övergrepp på barn också känt av. Vad beror det här hatet på?
– Den allmänna attityden är att man blundar för sexuella övergrepp på barn. Man blundar för övergrepp på och våld mot kvinnor. Många lever i en mytföreställning att allt är bra och att vi är snälla mot varandra, inte minst mot våra barn. När man synliggör dessa frågor blir man misstänkliggjord för att hata eller sätta åt män. De här frågorna synliggör på ett brutalt sätt att allt inte är frid och fröjd i samhället och fasaden spricker. Fasaden av konsensus, av att vi alla är överens om att vi lever i respekt med varandra. Att vi är jämställda och att det inte finns några konflikter.  När vi gått samman i Fi för att politisera kvinnofrågorna, tycker en del att vi går till överdrift. En del tycker att det är rent förskräckligt överdrivet och en del tycker att vi inte skall finnas på jordens yta. Det pyr och puttrar under ytan. Många inom Fi har fått känna av det.

Vad kan man göra för att få stopp på sexuella övergrepp när det här kvinnohatet finns?

– Man måste jobba långsiktigt och med utbildning. Ett bra exempel är hur vi arbetat med synen på barn när det gäller våld i uppfostringssyfte. Tidigare var det gängse med barnaga och folk tyckte i början att man var fullständigt idiotisk när man var emot barnaga. ”Ska vi inte få slå våra ungar? Ska vi inte få uppfostra våra barn själva?” Men efter ett idogt arbete, opinionsarbete och framför allt utbildningsarbete ändrades synen.
– När vi sedan fick en lagstiftning som förbjöd barnaga blossade diskussionen upp igen. Det fanns människor som ansåg att det inte fanns någon anledning att lagstifta. ”Ska poliser gå hem och kontrollera hur det är i familjerna” var några av synpunkterna.
– Sammantaget, den demokratiprocess som utvecklades kring den här frågan var väldigt bra. Det innebär inte att allt våld mot barn stoppats men det innebär en väldig skillnad mot hur synen var tidigare. Idag är barnaga inte accepterat och ingår inte i en s.k. normal uppfostran. Barnaga är också en maktfråga. Föräldrarna har makt över barnen och kunde tidigare använda den makten genom att utöva våld.

Även om det görs stora utbildningssatsningar, är det inte stor risk att den vanlige Svensson påverkas av de krafter i samhället som motverkar människor som arbetar aktivt mot sexuella övergrepp?
– För att man skall kunna ha en kritisk hållning till vad som sägs och tycks måste man ha kunskaper och utbildning. Har man inte kunskaper ersätts de ofta med fördomar och ur fördomar växer föraktet och hatet.

Makt Det kan finnas många orsaker till att många kvinnor inte har möjlighet att göra sin röst hörd i samhället. En del kan ha som bakgrund att de varit utsatta för sexuella övergrepp som barn och kroppen och själen tagit för mycket stryk. En stor del kvinnor har är eller har varit misshandlade och orkar inte heller engagera sig. Många kvinnor har förutom sina arbeten också huvudansvaret i hemmet (vårdar frisk man i hemmet, som Gudrun Schyman uttrycker det) och varken hinner eller orkar tänka på mer.
– När vi talar i termer av makt och inflytande är det här naturligtvis ett demokratiproblem. Så är det när det finns människor som har makt och inflytande på andras bekostnad. Det våld som män idag utövar mot kvinnor är ett sätt för dem att behålla makten.

Har ni tagit upp i politiska sammanhang att sexuella övergrepp i barndomen också är en demokratifråga?
– För mig har det varit naturligt att ta upp de här frågorna som en demokratifråga. Responsen har varit olika. De motioner som jag skrivit i riksdagen har i och för sig blivit välvilligt behandlade. Den politiska retoriken kring sådana här frågor är på sina håll ganska väl utvecklade. Men det är inte detsamma som att det finns en praktik som är tillfredställande.

Tala!Gudrun Schyman har själv inga erfarenheter av sexuella övergrepp, men blev tidigare utsatt för våld i en relation. Det gick hon ut och berättade om i media för något år sedan.
– I Fi utformar vi vår politik utifrån kvinnors erfarenheter och liv. Det gör vi bl.a. genom att lyssna på kvinnor. Det innebär samtidigt att kvinnor måste tala. Vi kommer ingen vart när det gäller mäns våld mot kvinnor om inte kvinnor vågar tala. Inte minst vi kvinnor som är sedda som vi inte alls har haft sådana erfarenheter. Skulle vi vara tysta lägger vi över ansvaret att tala på de kvinnor som är mest illa utsatta.

Anna-Lena Norberg

 

Alla namn är fingerade.