Sorgen över ett liv som kunde blivit annorlunda

Att möta sin egen ålderdom kan vara svårt i sig i denna tid när ungdom är norm i vårt land. Det är än svårare när man har barndomstrauman att bära på, till mesta dels obearbetade.

Sirka är 61 år gammal och berättar här öppet om sitt liv som hon tycker är förspillt.Hon var sex år gammal. Jäntan som stod vid den kajen i Stockholm. Hon hade en lapp på magen med sitt namn på. De flesta Finlandsbarn kom till Sverige under andra världskriget, men Sirka kom i juni 1949.

Hennes fattiga tuberkulossjuka mamma hade dött.

– Jag har bara få minnesbilder av mamma. Hur hon kräktes blod. Att jag besökte henne på sjukhuset. Och att jag var med på hennes begravning.

– Jag gick runt hennes kista. Kistlocket var öppet. Jag minns att jag tänkte ”där ligger min mamma”.

Två av hennes bröder var redan i Sverige. En skulle hon bo tillsammans med – i sin nya familj.

Läs mer

Om jämställdhet

Det handlar om jämställdhetsarbetet inom landstinget
De fagra orden och den bistra verkligheten

Jämställdhetslagen kom 1980 och i den står det bl.a. att en arbetsgivare är skyldig att göra jämställdhetsplan.
Nu skriver vi 2003 och jämställdhetsplanerna i Landstinget Kronoberg lyser med sin frånvaro. Den centrala handlingsplan som finns har inte följts och den centrala jämställdhetsstrategin krockar ordentligt med verkligheten.
Kanske det är bättre att strunta i jämställdhetsarbetet? Vi kanske redan har nått till den nivå av jämställdhet vi vill ha?
Sjukvården av idag: ständiga nedskärningar och ständigt nya arbetsuppgifter läggs på de anställda…kanske det är bättre att lägga ner tid och kraft på patientarbetet istället för att skriva jämställdhetsplaner som ingen hinner följa upp?

Läs mer

I huvudet på en pedofil

Det första Klas* säger är att han vill inte att jag skriver något snyftreportage där man skall tycka synd om honom.
– Det är inte synd om oss pedofiler. Vi har gjort fel och vår skuld måste vi bära, konstaterar han. Kan jag på något sätt hjälpa något offer genom att berätta min historia och hur jag tänker, vill jag göra det.

Det dröjer några minuter efter det att jag ringt på knappen innan en vårdare kommer och öppnar. Säkerheten är rigorös i detta huskomplex som brukar kallas för ”bunkern”. När första dörren öppnats kommer jag in i en sluss. Vårdaren använder sitt passerkort för att öppna dörr nummer två.
Vi går i en lång korridor vars ena sida har dörrar som leder in till de olika avdelningarna. Framme vid den dörr där det står avdelning 63 blir jag ombedd att vänta. Vårdaren öppnar dörren med sitt passerkort – till nästa sluss. Klas är redan i slussen och väntar på mig. Han står och håller en bricka.
– Jag har kokat te till damen, förklarar han för vårdaren, och tar mig samtidigt lite tvekande i handen och presenterar sig.
Vi går aldrig in på avdelningen utan fortsätter i den långa korridoren tills vi kommer till ett besöksrum. Här lämnar vårdaren oss och det är inte förrän överfallslarmet går, efter ett par timmar, som jag förstår att vi är inlåsta. Och det kändes mycket tryggt, även om jag vet att det ofta inte handlar om överfall utan att någon av personalen råkat stöta till larmen de bär.

Läs mer

Klas pedofil

I huvudet på en pedofil …två år senare

Överingress:
Förra numret publicerades artikeln om pedofilen Klas* – dömd till rättspsykiatrisk vård efter sexuella övergrepp på barn. I det här numret möter frilansjournalisten Anna-Lena Norberg Klas igen. Denna gång två år senare då han är på ett ”halv-vägs-hus”.

Jag sitter och väntar i bilen utanför huvudentrén på Regionpsykiatriska i Växjö. Det är hit Klas skall komma och hämta mig. Och det är här ”bunkern” ligger där Klas satt för två år sedan, då vi sist träffades. Nu bor han i ett halv-vägs-hus inte långt härifrån. Men hitta dit klarar jag inte. Det är svårt att hitta på det stora Sankt Sigfridsområdet – där nästan all psykiatri är samlad sedan mer än ett sekel tillbaka.
En gång i tiden var Sankt Sigfrid självförsörjande. Här odlades grönsaker, frukter och bär. Det fanns ladugårdar med hästar, kor, grisar och hönor. Förr i världen var det inte så mycket bevänt med själva psykiatrin, men patienterna mådde bra av att arbeta med jorden och djuren.
Det finns en del rester kvar av det en gång prunkande Sankt Sigfrid; en del av de gamla träden, de slingriga vägarna, och flera av de gamla vackra husen. Klas bor i ett av de mindre husen, ”gula villan”, inte långt ifrån sjön. Det är ett fint gammalt knarrande hus, inrett som ett hem. Skillnaden är himmelsvid mellan den sterila avskalade bunkern och gula villan. I bunkern fanns det en sluss som man enbart kunde komma igenom med passerkort och personalen bar överfallslarm. I ”gula villan” finns det enbart personal på dagarna. Klas bor i gula villan sedan ett år tillbaka med ytterligare tre patienter.

Läs mer

Klas – 4 år senare

Tredje mötet med pedofilen
Klas Bilden börjar klarna

I ett litet samhälle i Sverige träffas jag och Klas* igen för tredje gången.  Klas, dagispedofilen, är helt utskriven från rättspsykiatriska kliniken i Växjö. På vägen till Klas funderar jag på om jag äntligen efter dessa fyra år ska få en klarare bild på varför just han blev pedofil. För övergrepp hade han ju inte varit utsatt för som liten.
Och svaren kom...

I ett litet samhälle i Sverige träffas jag och Klas* igen för tredje gången.  Klas, dagispedofilen, är helt utskriven från rättspsykiatriska kliniken i Växjö. På vägen till Klas funderar jag på om jag äntligen efter dessa fyra år ska få en klarare bild på varför just han blev pedofil. För övergrepp hade han ju inte varit utsatt för som liten.
Och svaren kom…

Klas nya liv har börjat. Han bor nu själv i en liten etta där allt ligger på sin plats. Han är ordningsam av sig och har sinne för inredning och detaljer. Det är lyhört i det lilla hyreshuset så Klas vill att vi sitter i köket och pratar. Det känns ”dumt” om någon granne skulle höra.
Det har nu gått sju år sedan Klas dömdes för sexuella övergrepp på tre barn. Eftersom den rättspsykiatriska undersökningen visade att han led av ”tvångsmässig pedofili, social fobi och depression” dömdes han till rättspsykiatrisk vård.
Första gången vi träffades satt han inlåst på avdelning 63 på rättspsykiatriska kliniken i Växjö. Andra gången träffade jag Klas i halvvägshuset ”Gula villan” i samma stad. Och nu vid tredje mötet är Klas fri. I januari 2006 blev han utskriven.

Läs mer

Den tusende gången

Ulrika Olson är mod. När hon var ett steg från döden påbörjade hon boken ”Den tusende gången” tillsammans med frilansjournalisten Anna Lytsy. Ulrika blev i mycket dåligt skick när hon berättade om sitt liv – om den absoluta förnedringen.
Hur hon asberusad fångat män på krogen och låtit dem sätta på henne, var och hur som helst. Hur hon då varken kunde hålla urin eller avföring. Hur hon i detalj, gång på gång, iscensatte pappans våldtäkter på henne.

Efterverkningarna av pappans ständiga övergrepp beskrivs utan förskönande omskrivningar. Ulrika spelade kåt kvinna och gjorde allt för att få den man hon bestämt sig för. Om det behövdes kunde hon sticka handen innanför mannens byxor, eller börja smeka sig själv.
Det var alltid framåt morgonkröken som hon vinglade hemåt och lät sin man duscha av henne avföringen, urinen och sperman.
I denna situation, när den akuta situationen lagts sig, tog hon kontakt med ett bokförlag.
– Allt var dragit till sin yttersta spets. Jag höll på att ta mitt liv. Jag hade inte syre någonstans. Det var vakuum överallt, med pengar, med jobbet, med familjeförhållandet, … precis allt.
Jag visste att tar jag ytterligare ett steg överlever jag inte. Jag var tvungen att få ur mig allting.
Bokförlaget skrev kontrakt med henne efter det att Ulrika presenterat sin idé på ett papper –
och trots att hon själv inte kunde skriva om sitt liv.

Läs mer

”Det är bara kroppen som sitter inspärrad, själen svävar ovanför murarna.”

Mohamed Marchoud har suttit 12 år och 7 månader i fängelse. Hur lång tid det blir vet han inte. Han är dömd till livstid för mord – på en pedofil.

”Med kniv högg jag den som stjäl kärlek från barn
och lämnar dem stympade
stumma
bestulna på livslust”
(Utdrag ur Mohamed Marchouds dikt Sorgesång, från boken ”När tystnaden bröts”) .

I en isoleringscell på Norrtälje anstalten sitter Mohamed Marchoud. Han sitter i isolering  på eget initiativ. Där i tystnaden och ensamheten är han fri. Nära Gud. Gud har tagit bort hans hat och hans bitterhet. Han känner bara en längtan. Längtan ut till livet. Att äntligen få börja livet. Det som en gång stals från honom.

Läs mer

Om återförening av offer och förövare

Är det möjligt att återförena offer och förövare? Hur går man i så fall tillväga? Hur stor är risken för att sexuella övergrepp upprepas? Finns det möjlighet att som vuxen återuppta kontakten med den förövande föräldern? Hur går man då till väga?

Innan man överhuvudtaget börjar leta efter svaren, måste man först känna till pedofilens natur. Jan Carlsson är psykolog vid Rättspsykiatriska kliniken i Växjö och har både vuxna offer och pedofiler som patienter. Han berättar att det finns många typer av pedofiler. Men vi skall enbart se närmare på den grupp av pedofiler som utsätter sina egna eller närstående barn för sexuella övergrepp. Den pedofil som långsamt bygger relationen för att den till slut skall leda till sexuella kontakter. Det finns dock en gemensam nämnare för alla grupper av pedofiler. De är inte mogna, vuxna människor – därav söker de sig till barn.

Läs mer

Bakom familjens stängda dörrar misshandlas kvinnor och barn våldtas

Bakom familjens stängda dörrar misshandlas kvinnor och barn våldtas. De utanför dörrarna har inte velat eller vågat ta emot offrens berättelser och agerat till skydd.
Men det börjar hända saker i Sverige. I ett försöksprojekt tar nu polisen i Kronobergs-, Blekinge-, och Kalmar län ordentliga krafttag mot kvinnomisshandlare.
Efter det att en anmälan om kvinnomisshandel kommit in, bedömer polisen direkt om det finns risk för fortsatt våld mot kvinnan – och skyddsåtgärder sätts in direkt.
Fallen registreras senare i ett dataregister och kommer användas för forskning och uppföljning. I registret noteras också om det finns barn som blivit vittne till våldet.

Samtidigt som Sverige sägs vara ett av världens jämlikaste länder dör 15-20 kvinnor per år av misshandel. För ett par år sedan gjorde forskaren och sociologen Lena Widding-Hedin vid Göteborgs Universitet en prevalansundersökning av 207 gravida kvinnor. Siffrorna är chockerande och visar ett annat Sverige än det jämlika…
Studien visade att:
* Var tredje kvinna har, under sin livstid, varit utsatt för våld, av närstående man.
* Var tionde gravid kvinna är utsatt för våld, av närstående man.
* Fyra procent av gravida kvinnor är utsatta för sexuella övergrepp.
* 89 % uppgav att de var utsatta för dominans och kontroll av närstående man.
Lena Widding-Hedin kunde också se att barnen hade påverkats av våldet. Apgar Score (“poängsättning” av barnet efter förlossningen) vid både en och fem minuter var märkbart lägre hos de barn vars mödrar hade varit offer för hot och våld under graviditeten.

Läs mer

Ytterligare ett steg mot kvinnofrid

Snart riskbedöms män som trakasserar och förföljer

20 års arbete för att begränsa mäns våld mot kvinnor i USA och Kanada har gett resultat. Varje år sjunker antalet kvinnor som mördas av en närstående man!
Nu riktar man blickarna mot de män som förföljer och trakasserar sina före detta kvinnor. Snart kommer en riskbedömningsmanual för förföljarna. Manualen skall hjälpa bla polisen att lättare kunna urskilja vilka män som kan bli riktigt våldsamma.

Den största gruppen av förföljare är män som varken förstår eller accepterar att deras kvinnor lämnar dem. De flesta män ger upp till slut, men det finns fall där trakasserierna slutar i våld och mord. För att kunna veta vilka män som utgör stor risk för offren skall en riskbedömningsmanual sammanställas. Professor Randall Kropp från Simon Fraser University i Kanada har stora erfarenheter av riskbedömningar. Han är en av männen bakom SARA – riskbedömningsmanualen för kvinnomisshandlare. SARA används idag i ett försöksprojekt hos polisen i Södra Sverige. I Kanada har SARA under lång tid använts inom domstolsväsendet.

Läs mer