Föreläsningar och utbildning

Förutom att jag skriver på Stoppafusket (tillsammans med andra) håller jag också föreläsningar. Jag har inte någon koll på hur många det blivit genom åren, men de är åtskilliga. Här är några av de jag hållit föreläsningar för: Göteborgs stads upphandlare (en föreläsning som anordnades av Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet), Samtliga ombudsmän i GS-facket (via videolänk), Löftet 2013 (LO Södra Kalmar län), Byggnads Småland/Blekinge, Avtalsansvariga Byggnads, Sveaskog, Socialdemokraterna (på flera olika evenemang), Folket i Bild (Växjö), Socialdemokraterna och näringslivet i Gnosjö och så vidare. Jag har också varit en av huvudtalarna vid ett seminarium om social dumping, anordnad av socialist & democrats i EU-parlamentet. Det är väldigt viktigt för mig att hålla föreläsningar och sprida kunskap. Viktigt i kampen mot social dumping och lönedumpningen. Jag delar med mig av de erfarenheter jag fått genom att granska utländska företags årsredovisningar. (Det är över 200 företag i dagsläget.) Jag sprider också information om EU:s regler och om våra svenska skatteregler.
Den vanligaste kommentaren jag får efter mina föreläsningar är: ”Jag är förbannad. Du har höjt mitt blodtryck. Inte trodde jag att det var så här illa. Något måste göras!”.
Jag fick Byggnads kulturpris 2013 (tillsammans med många andra) för mitt upplysningsarbete något som jag är mycket stolt över.
Läs mer

När jag förstod att jag inte var Madonna…

När jag förstod att jag inte var Madonna…
När jag var drygt 43 år gammal bestämde jag mig för att skaffa barn. Det gick flera månader och ingenting hände. Jag var helt frågande inför detta mysterium och gick till läkare… vad i hela världen kunde det vara för fel?
Läkaren förklarade för mig att jag förmodligen var för gammal. Mina ägg var nog inte av toppkvalité. Chockat spände jag ögonen i honom:
– Men jag är bara lika gammal som Madonna! Och hon är gravid!

Samma dag ringde min äldste son. En klok ung man (var 20 när jag fick honom) och han gjorde sitt bästa för att trösta mig. Eller skämtade han med mig?
– Mamma, mirakler händer. Sara i Bibeln var ju 90 år!

För att göra en lång historia kort: med hjälp av akupunktur och hormoner lyckades jag till slut att bli gravid. Och tre månader innan jag fyllde 45 kom lille Deniz till världen.
Jag märkte till min förtjusning att det fanns många fördelar att vara mamma över fyrtio, något som jag berättade för alla och envar.
Jag var en mamma som njöt av varje sekund – även när Deniz vaknade mitt i natten och skrek. Jag visste ju att det här var sista gången i mitt liv som jag ammade, bytte blöjor, snusade i mig sån där go bäbislukt – och såg en liten parvel ställa sig upp och börja gå.

Men jag hade helt förträngt att små parvlar blir vilda grabbar. Och Deniz visade sig vara extrem. Redan vid första ultraljudet visade han sin kolossala energi. Då hoppade han runt och gjorde kullerbyttor i min mage.
Förra sommaren var han ute från tio på morgonen till nio på kvällen och cyklade på sin cykel. Han var inte ens tre år gammal och behövde inte stödhjul!
Snart är han fyra och redan åker han inlines och skateboard. Han rider och spelar fotboll som en liten Maradona. Fullt ös – mamma medvetslös!
På något sätt trotsar han sin egen ålder. Kanske har det gått i arv från mig?
För jag har förstått att jag inte är Madonna. Jag har ingen toppfysik eller ett tjog med nannys att gömma mig bakom.
Jag är bara en väldigt trött, mullig tant som snart fyller femtio. I augusti blir jag farmor. Då kommer Leo…och då blir Deniz farbror. .

Publicerad i Ventilen våren 2007

Denna artikel får inte publiceras eller kopieras (helt eller delvis) utan författarens tillstånd.

Jag har varit misshandlad. Än sen då?

Vi tycks ha ett enormt behov av att placera människor i olika fack. Kanske behöver vi det för att hålla balansen och tryggheten i våra liv, men de negativa effekterna blir förödande för oss alla.
Frågan är om inte en mycket stor och osynlig grupp, människor som utsatts för traumatiserande våldsbrott, är de som drabbas hårdast.
Omgivningen kan reagera på två olika sätt: antingen med ett gulli-gullande eller så skyr man brottsoffren som pesten. På grund av brottet du utsatts för är du plötsligt inte längre människa med kraft, styrka, glädje, sorg, skratt – ja allt som tillhör livet. Du är bara ett offer.
Och media, FÖRBANNADE MEDIA, förmedlar bilden av offret som viljelöst, ett skadat rådjur. Sen går man in i detaljer – köttfärs och blod – för att beskriva brottshandlingen. Fotot som skall illustrera offret är bilden på en människa bakifrån – på en enlig väg. Offret: ensamt och utsatt.

Läs mer

Länge leve egoismen!

Det kan vara svårt att se sig själv som lika värdefull som alla andra människor. Och det är ännu svårare att sätta sig själv främst. Det är skamfullt, egoistiskt, sägs det.
Efter nästan 40 år förvandlades min rädsla att sätta mig själv först till en nödvändighet – för jag höll på att gå under.
Jag har växt upp i en kultur där det är fult att tänka på sig själv – och där de människor som viger sitt liv åt andra hålls upp som förebilder. Vad mycket enklare mitt liv hade varit om det bara hade funnits en sund egoistisk människa som visat mig vägen, långt tidigare. De erfarenheter och tankar jag idag har jag tagit lite här och var. Det kan vara mina vänner som gett mig en ledtråd, något tv-program som gett mig nästa ledtråd, någon bok som gett nästa o.s.v. Till slut formade jag de verktyg som jag har för att ta hand om mig själv och leva mitt liv.

***

Läs mer

Kvinnor – de mjuka och livgivande Bullshit!

Oavsett vilken ideologisk grupp man synar ger de kvinnan en given plats. Hon är till sin natur den mjuka och livgivande. Hon är Modern, även om hon kan tillåtas vara häxa, dvs. den som med magi försvarar det ”kvinnliga”.

Jag säger Bullshit!
Så länge jag identifierade mig som kvinna stred jag för kvinnans rätt till lika lön, att mannen skulle ta sitt ansvar över barnen och hemmet, kvinnans rätt till karriär osv.
Men utan förebilder steg jag ilsket åt sidan vid löneförhandlingar och drog själv det största lasset hemma. Jag hade en given roll fastlagd sedan tidernas begynnelse. Likt männen har haft sin roll.
Läs mer

När man inte vet vilket som är vilket

Den hårfina skillnaden mellan kärlek och hat
(när man inte vet vilket som är vilket)

Jag tror på kärleken som en egen existens. Den kommer till oss för att manifestera sig fysiskt.
Men i den förvirrade tidsålder vi lever har vi en tendens att få det mesta till kärlek. Vi kan till och med få hat att benämnas kärlek. Och vi glömmer vad kärlek egentligen är: givande, ren och vacker – inget annat.

Kärleken är inte svår, det enda vi behöver göra när den kommer för att verka genom oss är att kapitulera och låta kraften bära oss.
Den som bär kärlek i sitt hjärta låter inte kränkningar och ilska hagla över den älskade. Den som bär kärlek i sitt hjärta låter sig inte heller kränkas. Eller bortförklara en kränkning.
”Han är ju egentligen en underbar person. Jag ser där djupt inom honom att han är något helt annat än det han visar i ord och handling. Jag vet att han älskar mig, fast han har svårt att visa det. Han har en dålig dag idag. Osv.”

Läs mer

Vart tog vikingen vägen?

… eller den impotenta svenska folksjälen

Jag är ingen historiker men jag tror att den svenska folksjälen blev impotent under andra världskriget – då när Sverige lät Hitlers trupper åka genom landet för att skjuta norrmän. (För att ingen skulle störa transporterna spärrade vi till och med in svenska motståndsmän i läger).
Det tror jag är orsaken till att svensken idag blir rädd när han själv släpper en fis.

Jag är 44 år och när jag var ung diskuterades alla samhällsfrågor, arbetsmiljöfrågor och politiska frågor. Det var nästan fult att inte tycka. Jag har nu förstått att jag växte upp i en tid då det fanns lite ”erektion” i den svenska folksjälen – en undantagstid.

Läs mer

Alkoholen räddade mitt liv

Alkoholen och drogerna gjorde att Agneta blev stark, att hon kunde känna kärlek till sig själv och andra och att hon hade en framtid. Och framförallt: pappan slutade med sina bestialiska övergrepp.
– Alkoholen räddade mitt liv, säger hon. Jag började missbruka för att kunna leva men sedan levde jag för att missbruka.
Idag är hon alkohol – och drogfri sedan 16 år tillbaka.

Agneta var 12 år gammal då hon drack för första gången. Och då drack hon sig så full att hon inte kunde stå på benen.
– Jag låg i en granplantering och såg upp på himmelen och kände att jag hade kommit hem. Jag kände mig lugn för första gången, sen spydde jag som en kalv.
Nästa helg var Agneta full igen.
– Alkoholen gav mig styrka. Pappa märkte att jag hade förändrats och utsatte mig inte mer för övergrepp.
Bara en gång hade han tankar på att komma in till Agnetas sovrum. Men han vågade aldrig komma in. Och tur var nog det.
– Jag hörde hur han andades utanför dörren. Jag hade skaffat mig en skräddarsax och stod med den i högsta hugg på andra sidan dörren. Jag visste att om han skulle komma in skulle jag sikta på hans hjärta.
Året innan, då hon var 11, hade hon börjat frigöra sig. Allt vad pappan stod för och vad han sa var lögn för Agneta. Hon startade ett verbalt krig mot honom och det blev svårare för honom att begå övergrepp på henne.
– För att klara det var han tvungen att binda mig och sätta ögonbindel på mig för att inte se hatet och avskyn i mina ögon, berättar hon.

Läs mer

Ammi – så nära Gud

Först lägger hon sina händer på bildväven, sen sin kind och stryker den långsamt över ytan. Hon blundar och ler lite.
Det var längesedan konstnären Ammi Hallonsten var och ”hälsade på” sitt verk ”Framtiden är din” i Skogslyckans församlingshem i Växjö.

Ammi har svårt att sätta ord på det hon känner när hon står och känner på sin bildväv.
– … Det är kärlek… från bilden till mig och tvärtom… Det är en del av mig som jag älskar, säger hon.
Bildväven ”Framtiden är din” är mycket stark. Motivet är ett litet korsfäst barn. Runt spädbarnet finns mörkt hotande pilar och en av dem har lyckats tränga in till korset. Men runt barnet strålar ett mäktigt ljus. Det är Guds ljus som skyddar och som tröstar.
Ammi har alltid, så länge hon minns, haft en tro på Gud – trots att far och mor sällan gick i kyrkan eller talade om Gud hemma.
Det var Gud som hjälpte till att bära Ammis börda då hon, en gång för längesedan, utsattes för upprepade övergrepp av en släkting.
– Utan Gud hade jag inte överlevt, säger hon.
– När jag har det svårt ber jag Gud att ta över för jag orkar inte själv. Då fylls jag av ett inre lugn. Jag vet att allt inte längre hänger på mig.

Läs mer

Gudrun Schyman – Intervju

Sexuella övergrepp – också ett demokratiproblem

Att utsättas för sexuella övergrepp som liten har lett till att många tystas för livet.
Även om viljan finns, finns inte kraft i kropp eller själ att engagera sig politiskt.
– Det här är naturligtvis ett demokratiproblem eftersom människor begränsas att kunna agera med sina fulla demokratiska rättigheter, säger Gudrun Schyman i en intervju för Våga Se!

Det är få människor som är neutrala inför Gudrun Schyman. Antingen älskar man henne eller hatar henne. Klart är dock att hon skrivit in sig i de politiska historieböckerna. K-G Bergström, SVT: s politiske kommentator, har beskrivit Gudrun Schyman som en av efterkrigstidens stora politiker.
Idag sitter vänsterpartiets förre partiledare som politisk vilde i riksdagen och ägnar all sin kraft och tid åt s.k. kvinnofrågor.  Fi, Feministiskt initiativ, har bildats med sikte på riksdagen vid nästa val.
– Jag hade väntat mig ett stort politiskt motstånd men sånt kan man ju bemöta. Men det hat som nu trängt upp genom ytan som handlar om kvinnohat och om homofobi är mycket starkare än vad jag trodde. Det är inte klokt vad som har hänt.

Läs mer