Om kärlek, respekt, och dissociering

Om kärlek, respekt, och dissociering
Möt Lisi Markensten, terapeut och barnpsykiater

Livet för en människa som utsatts för sexuella övergrepp i sin barndom, innebär att det förflutna och nuet blandas, och gränserna mellan jaget och andra människor har suddats ut. Därför arbetar terapeuten Lisi Markensten intensivt med dissociering och något hon kallar för jag/du sortering. Hon jobbar med patienten – kropp, själ och ande.
Sist, men inte minst – hon älskar sina patienter.
– Kärlek är en förutsättning för terapin, inte ett verktyg, säger hon.

Det förflutna är ofta ett spöke som styr och härjar i nuet. Det är lätt att gå vilse. Plötsligt liknar den älskades ansikte förövarens. En liten konflikt kan innebära hot om död.
– För att bearbeta ett barndomstrauma behöver patienten inte gå ner i det och återuppleva det. Gör man det, påverkas nuet än mer och vardagen blir svårare att leva, säger Lisi Markensten.
När starka känslor från det förflutna kommer upp i nuet, behöver patienten hjälp att skilja på då och nu. Samtidigt bearbetas den händelse i den förflutna som orsakat känslorna. Detta kallas dissociering.

Läs mer

I Turkiet tjänar en militär mer än en läkare

Turkiet är ett ungt land, bara 78 år gammalt. Det återspeglar sig inom sjukvården.
För tio år sedan dog människor vars njurar kollapsat –det fanns ingen dialys.
Idag jobbar sjukvårdspersonalen mycket hårt – på stadssjukhuset i Antalya t.ex. jobbar läkarna i två-skift.
Personalen kostar inte mycket för samhället. I Turkiet tjänar en militär mer än en läkare…

Kemal Atatürk, Turkiets grundare, hade som målsättning att göra Turkiet till ett västerländskt land. Han införde det latinska alfabetet. Männen förbjuds att bära fez. Atatürk skilde staten från religionen, avskaffade de islamska domstolarna och befriade kvinnorna från slöjan. Idag ser man kvinnor i kortkort och kvinnor helt dolda under svarta slöjor. Turkiet är numera en märklig mix av österländskt och västerländskt.
Kemal Atatürk dog 1938 och efter det har militären gripit makten ett antal gånger.
Vid ett kafé börjar jag att diskutera kurdernas situation och får då höra att jag måste vara tyst. Sånt kan det turkiska folket prata om i sina hem – men inte offentligt.

Läs mer

Riskbedömning av barn

I kampen mot våldskriminaliteten har ett radikalt steg tagits i Kanada. Våldsamma och utåtagerande barn mellan 6-12 år riskbedöms med checklistan EARL (Early Assessment of Risk List). Utifrån vad EARL visar får barnen den hjälp och behandling som behövs. Nu har EARL kommit till Sverige och prövas i ett forskningsprojekt på sju olika orter.

För att identifiera barn som har stor risk för att bli våldsverkare skapades EARL. Genom åren har man förändrat EARL, bland annat finns det en checklista för pojkar och en för flickor.
EARL innehåller 20 riskfaktorer. Åtskilliga av riskfaktorerna handlar om hemmet och föräldrarna. Många av barnen lever i fruktansvärda hemmiljöer. Av de barn som riskbedömts i Kanada har 1/3 varit utsatta för fysiska övergrepp och 1/6 för sexuella övergrepp.
Christopher D Webster, professor i kriminologi och psykiatri vid universitetet i Toronto, Kanada har varit med och utformat EARL.
– EARL innebär att vi tar reda på vad barnets problem kommer från och att vi gör något åt det. Vi försöker hjälpa hela familjen, men ibland är barnet så utsatt att det omhändertas, berättar han.

Läs mer

Ingen ifrågasätter vad mamman håller på med

Kvinnliga förövare – det mest tabubelagda

Omkring 10 procent av alla förövare är kvinnor. Förmodligen är siffran större då mörkertalet beräknas vara mycket stort.

Majoriteten av de kvinnliga förövarna utsätter sina egna barn för övergrepp.
De sexuella övergreppen pågår för det mesta under lång tid – från det att barnen är mycket små och ibland ända upp i vuxen ålder. De psykiska skadorna hos barnen är förödande.
Trots detta döms de flesta kvinnliga förövare till milda straff som skyddstillsyn och böter – och behåller kontakten med sina barn!

Ämnet kvinnliga förövare är det mest tabubelagda ämnet och ett av de mest outforskade områden som finns. Orsaken till detta – och att de kvinnliga förövarna döms till milda straff – har att göra med den kvinnobild som är förhärskande i hela världen.
Kvinnan är den livgivande. Det är hon som ammar och ger näring. Det är hon som är mjuk, vårdande, beskyddande och ständigt givande.
(Även inom feminismen finns denna syn på kvinnan. Författaren Nina Björk har i sin bok ”Under det rosa täcket” gett feminister med denna inriktning namnet livmodersfeminister.)

Läs mer

Berättelser från Stålbyggaren Olverken AB, Vislanda

* Fläktarna stängs av för att spara pengar, vilket gör att arbetarna andas in svetsrök och hostar och spottar svart.
* Under vintern är värmen bara på nio av dygnets 24 timmar. Ibland är det minusgrader i fabriken.
* Ångor från lösningsmedel sprider sig ut i fabriken från måleriet och ger arbetarna yrsel och huvudvärk.

Vi är två personer som samarbetat i granskningen av Olverken. Förutom att ta fram papper från myndigheter m.fl. har vi talat med anställda och f.d. anställda på Olverken.
Vi har häpnat över de berättelser som vi tagit del av och trots allvaret i de brister som framkommit om arbetsmiljön, har vi skrattat emellanåt – som när en källa berättade att man i spariver tvättade små gula hörselskydd istället för att slänga dem! (Detta var på ”gamla” Olverkens tid).
En annan historia som för en utomstående kan locka till skratt, men som för arbetarna inneburit stora svårigheter var när Olverken upplät sin fabrikslokal som parkeringsplats för en dieseldriven skolbuss.
– Bussen stod där under vintern i två-tre år. Varje morgon vid sjutiden hämtades bussen. Den varmkördes en stund för att få upp bromstrycket. Vi tvingades stå och jobba i dieselröken. Ofta hostade vi av den tjocka luften, berättar en person.
En annan person minns mest hur kallt det blev när fabriksportarna öppnades, under bussens varmkörning.
– Det drog svinkallt och fingrarna blev stela av kölden, berättar han.
Arbetarna försökte få bort bussen, men utan resultat. Enligt våra källor försvann bussen först efter branden på Olverken sommaren 1999.

Läs mer

”Det är bara en fråga om respekt!”

I det indianska Haudosaunne finns ingen skatt eller rovdjursprofit. Haudosaunne – världens äldsta ”medverkande” demokrati – där varje ledare väljs enhälligt av folket och ledarna fattar alla beslut enhälligt.
– Vi för inga ideologiska diskussioner utan vi ledare följer och arbetar efter de fyra grunderna: fred, jämlikhet, rättvisa och de goda sinnenas makt, berättar Onondagahövdingen Oren Lyons, mest känd i Sverige från tv-dokumentären ”De vise indianerna”

Varje gång Oren Lyons kommer till Sverige (eller vilket land han än besöker) studeras hans pass mycket noggrant. Trots att USA skulle hävda att han är amerikansk medborgare har han ett pass från landet Haudosaunne.
Haudosaunne ligger i USA och i Kanada och har ungefär 70 000 invånare, fördelat på 17 kommuner. Det finns de som kallar Haudosaunne för ett reservat. För indianerna är det ett land skapat av sex indianska nationer.
Många av invånarna Haudosaunne åker till grannländerna USA och Kanada för att arbeta. Oren Lyons t.ex. är professor i amerikansk historia vid Buffalo University. De får alla betala skatt i det land de jobbar. Men de som enbart arbetar i Haudosaunne betalar inte någon skatt.
För att få in pengar i nationens kassa driver nationen företag som säljer cigaretter. Vinsten från försäljningen täcker allt som behövs i nationen. Alldeles nyligen blev man färdig med ett vattensystem som ger varje invånare tillgång till gratis vatten.

Läs mer

Marianne förlorade åtta år och två barn i Konga-sekten

Vad är det som gör att en människa hamnar i en sekt? Hur kan en sektledare, oavsett vilka knäppa idéer han/hon har, få en sådan makt över människor? Hur kan föräldrar stå bredvid och se sina barn fara illa? Möt Marianne Arnström som levde (och förlorade) åtta år i Konga-sekten. Hennes berättelse visar att det finns många likheter mellan sektledare, kvinnomisshandlare och pedofiler – och deras offers beteenden.

Den djupa sorg Marianne bär på återspeglas i hennes ögon. Den viker undan när hon skrattar, men även då kan den skymta fram. Marianne förlorade nämligen inte bara åtta år. Hon förlorade två barn också. Den äldste sonen är fortfarande kvar i Konga-sekten. Den yngste sonen är 23 år och bor ensam. Han vill inte ha kontakt med sin mor. Det är sönderslitande för Marianne och även för hennes två yngsta barn, tvillingflickorna.
Marianne har i många år analyserat vad som hänt: de andra sektmedlemmarnas agerande, sektledarens strategier och hennes eget agerande och liv.
– När jag var ung bytte jag intressen efter pojkvännernas intressen. Det var så på den tiden för oss kvinnor. Jag gifte mig med min man kanske bara för att han ville ha mig. Sen hängde jag med i allt vad han gjorde. Han var en sökare jag följde med till de grupper han sökte sig.
Det här är vad Marianne kallar omedvetna beslut. På föreläsningar om sin erfarenhet i Konga-sekten visar hon dagboksanteckningar, dag för dag, vad ett av dessa omedvetna beslut har påverkat henne och hennes familj – än idag. Att inte hävda sin identitet, att inte ta aktiva beslut innebär inte att man kommer undan svårigheter – tvärtom.

Läs mer

… Och hon gav sina döttrar namnen Frihet och Längtan

Hon bor i Turkiet och heter Selamet Dursun. Selamet betyder välbehållen. Välbehållen har hon klarat sig igenom misshandel av sin man – och bestämmer numera i hemmet. Hon är också välbehållen efter åtskilliga tillfällen av brutal misshandel av polisen – och fortsätter att demonstrera för mänskliga rättigheter och mot orättvisor.
Hon gav sina döttrar namnen Özgür och Özlem. Det betyder Frihet och Längtan.

Det muslimska Turkiet är förhållandevis fritt från kvinnoförtryckande muslimska fundamentalister. Kemal Atatürk satte tydliga gränser mot religionen då Turkiet bildades. De imamer som vägrade att erkänna världsliga domstolar och höll fast vid sina egna Seriat, fick plikta med sina liv. Atatürk befriade kvinnorna från slöjan och idag ser man kvinnor i kortkort och kvinnor helt dolda under svarta slöjor. Däremot är slöja helt förbjuden inom universiteten, den ses som en symbol för fundamentalismen.
Men samtidigt…
I de feodala byarna förekommer det hedersmord. Den kvinna som hävdat sin egen vilja och på så sätt skämt ut sin familj mördas. Hur det skall gå till är väl uträknat: en minderårig manlig medlem får uppdraget att döda. Som minderårig döms han inte till fängelse. Och inom familjen får han hög status.

Läs mer

Riskbedömning

Arbetet på forskningsenheten på regionpsykiatriska

I gränslandet mellan forskning och kvalitetssäkring

Varför görs det risk/farlighetsbedömningar på regionkliniken?Vad innebär riskbedömningarna? Vad är checklistan, HCR 20, som man använder? Varför blev det bråk på sjukhuset? Vad säger de myndigheter och instanser som fått in anmälningar mot användningen av HCR 20?

Det är länsrätterna som bland annat tar beslut om permission, frigång, eller frigivning av patienter dömda till rättspsykiatrisk vård och med särskild utskrivningsprövning.
Chefsöverläkaren på kliniken skall, enligt lag, göra en utredning och bedömning av patienten var sjätte månad, detta för att länsrätterna skall ha ett så bra beslutsunderlag som möjligt.
Det är inte meningen att ofarliga personer skall sitta inspärrade, inte heller att farliga personer släpps lösa.
På de allra flesta rättspsykiatriska kliniker i Sverige använder man checklistan HCR 20 som hjälpmedel för att göra riskbedömningar.
Det var kanadensiska forskare som efter genomgång av all modern forskning skapade HCR 20. HCR 20 är en förkortning där H står för historiska variabler, C för kliniska variabler och R för riskvariabler. 20 är antalet variabler som checklistan innehåller.
Läs mer

I Ryssland kommer läkaren hem till patienten

Hälften av arbetsdagen använder distriktsläkare i Ryssland till att gå hem till sina sjuka patienter. Patienter med feber, eller som av andra orsaker inte har kraft att ta sig till vårdcentralen, får besök av sin doktor. Och det samma dag som de söker hjälp!
När en epidemi bryter ut innebär det mycket jobb för läkaren – och många trappor att gå uppför.
– Det händer att jag har gått trappor motsvarande hundra våningar på bara ett arbetspass, berättar distriktsläkare Maria Vergeles.

Maria Vergeles jobbade som sjuksköterska i tio år, innan hon utbildade sig till läkare. Direkt efter utbildningen fick hon arbete på Vårdcentral 8 i S:t Petersburg, ett av stadens fattigaste distrikt. Här har hon stannat i 22 år, trots den svåra och tunga arbetsbördan. Väldigt många av Marias patienter har inte råd med mediciner, därför skriver Maria ofta ut olika örtmediciner. För att minska patienternas kostnad ytterligare har hon ett samarbete med en firma som ger henne rabatt. Men en del patienter har inte ens råd med örtmediciner.
– Jag försöker då hitta olika vägar inom de ekonomiska ramar patienterna har för att de skall få ett drägligare liv, berättar hon. Eftersom all sjukvård är gratis kan, till exempel, en patient med smärta efter ett långt arbetsliv få massage och sjukgymnastik i princip så ofta hon vill! Vårdcentralerna har få apparater till hjälp. Det finns röntgen och EKG, men i de flesta fall får läkaren lita på den kunskap och erfarenhet hon har. I Marias distrikt bor det många äldre personer och de sjukdomar som förekommer mest är åldersdemens, högt blodtryck och diabetes.

Läs mer