Om återförening av offer och förövare

Är det möjligt att återförena offer och förövare? Hur går man i så fall tillväga? Hur stor är risken för att sexuella övergrepp upprepas? Finns det möjlighet att som vuxen återuppta kontakten med den förövande föräldern? Hur går man då till väga?

Innan man överhuvudtaget börjar leta efter svaren, måste man först känna till pedofilens natur. Jan Carlsson är psykolog vid Rättspsykiatriska kliniken i Växjö och har både vuxna offer och pedofiler som patienter. Han berättar att det finns många typer av pedofiler. Men vi skall enbart se närmare på den grupp av pedofiler som utsätter sina egna eller närstående barn för sexuella övergrepp. Den pedofil som långsamt bygger relationen för att den till slut skall leda till sexuella kontakter. Det finns dock en gemensam nämnare för alla grupper av pedofiler. De är inte mogna, vuxna människor – därav söker de sig till barn.

Läs mer

Bakom familjens stängda dörrar misshandlas kvinnor och barn våldtas

Bakom familjens stängda dörrar misshandlas kvinnor och barn våldtas. De utanför dörrarna har inte velat eller vågat ta emot offrens berättelser och agerat till skydd.
Men det börjar hända saker i Sverige. I ett försöksprojekt tar nu polisen i Kronobergs-, Blekinge-, och Kalmar län ordentliga krafttag mot kvinnomisshandlare.
Efter det att en anmälan om kvinnomisshandel kommit in, bedömer polisen direkt om det finns risk för fortsatt våld mot kvinnan – och skyddsåtgärder sätts in direkt.
Fallen registreras senare i ett dataregister och kommer användas för forskning och uppföljning. I registret noteras också om det finns barn som blivit vittne till våldet.

Samtidigt som Sverige sägs vara ett av världens jämlikaste länder dör 15-20 kvinnor per år av misshandel. För ett par år sedan gjorde forskaren och sociologen Lena Widding-Hedin vid Göteborgs Universitet en prevalansundersökning av 207 gravida kvinnor. Siffrorna är chockerande och visar ett annat Sverige än det jämlika…
Studien visade att:
* Var tredje kvinna har, under sin livstid, varit utsatt för våld, av närstående man.
* Var tionde gravid kvinna är utsatt för våld, av närstående man.
* Fyra procent av gravida kvinnor är utsatta för sexuella övergrepp.
* 89 % uppgav att de var utsatta för dominans och kontroll av närstående man.
Lena Widding-Hedin kunde också se att barnen hade påverkats av våldet. Apgar Score (“poängsättning” av barnet efter förlossningen) vid både en och fem minuter var märkbart lägre hos de barn vars mödrar hade varit offer för hot och våld under graviditeten.

Läs mer

Ytterligare ett steg mot kvinnofrid

Snart riskbedöms män som trakasserar och förföljer

20 års arbete för att begränsa mäns våld mot kvinnor i USA och Kanada har gett resultat. Varje år sjunker antalet kvinnor som mördas av en närstående man!
Nu riktar man blickarna mot de män som förföljer och trakasserar sina före detta kvinnor. Snart kommer en riskbedömningsmanual för förföljarna. Manualen skall hjälpa bla polisen att lättare kunna urskilja vilka män som kan bli riktigt våldsamma.

Den största gruppen av förföljare är män som varken förstår eller accepterar att deras kvinnor lämnar dem. De flesta män ger upp till slut, men det finns fall där trakasserierna slutar i våld och mord. För att kunna veta vilka män som utgör stor risk för offren skall en riskbedömningsmanual sammanställas. Professor Randall Kropp från Simon Fraser University i Kanada har stora erfarenheter av riskbedömningar. Han är en av männen bakom SARA – riskbedömningsmanualen för kvinnomisshandlare. SARA används idag i ett försöksprojekt hos polisen i Södra Sverige. I Kanada har SARA under lång tid använts inom domstolsväsendet.

Läs mer

Om kärlek, respekt, och dissociering

Om kärlek, respekt, och dissociering
Möt Lisi Markensten, terapeut och barnpsykiater

Livet för en människa som utsatts för sexuella övergrepp i sin barndom, innebär att det förflutna och nuet blandas, och gränserna mellan jaget och andra människor har suddats ut. Därför arbetar terapeuten Lisi Markensten intensivt med dissociering och något hon kallar för jag/du sortering. Hon jobbar med patienten – kropp, själ och ande.
Sist, men inte minst – hon älskar sina patienter.
– Kärlek är en förutsättning för terapin, inte ett verktyg, säger hon.

Det förflutna är ofta ett spöke som styr och härjar i nuet. Det är lätt att gå vilse. Plötsligt liknar den älskades ansikte förövarens. En liten konflikt kan innebära hot om död.
– För att bearbeta ett barndomstrauma behöver patienten inte gå ner i det och återuppleva det. Gör man det, påverkas nuet än mer och vardagen blir svårare att leva, säger Lisi Markensten.
När starka känslor från det förflutna kommer upp i nuet, behöver patienten hjälp att skilja på då och nu. Samtidigt bearbetas den händelse i den förflutna som orsakat känslorna. Detta kallas dissociering.

Läs mer

I Turkiet tjänar en militär mer än en läkare

Turkiet är ett ungt land, bara 78 år gammalt. Det återspeglar sig inom sjukvården.
För tio år sedan dog människor vars njurar kollapsat –det fanns ingen dialys.
Idag jobbar sjukvårdspersonalen mycket hårt – på stadssjukhuset i Antalya t.ex. jobbar läkarna i två-skift.
Personalen kostar inte mycket för samhället. I Turkiet tjänar en militär mer än en läkare…

Kemal Atatürk, Turkiets grundare, hade som målsättning att göra Turkiet till ett västerländskt land. Han införde det latinska alfabetet. Männen förbjuds att bära fez. Atatürk skilde staten från religionen, avskaffade de islamska domstolarna och befriade kvinnorna från slöjan. Idag ser man kvinnor i kortkort och kvinnor helt dolda under svarta slöjor. Turkiet är numera en märklig mix av österländskt och västerländskt.
Kemal Atatürk dog 1938 och efter det har militären gripit makten ett antal gånger.
Vid ett kafé börjar jag att diskutera kurdernas situation och får då höra att jag måste vara tyst. Sånt kan det turkiska folket prata om i sina hem – men inte offentligt.

Läs mer

Riskbedömning av barn

I kampen mot våldskriminaliteten har ett radikalt steg tagits i Kanada. Våldsamma och utåtagerande barn mellan 6-12 år riskbedöms med checklistan EARL (Early Assessment of Risk List). Utifrån vad EARL visar får barnen den hjälp och behandling som behövs. Nu har EARL kommit till Sverige och prövas i ett forskningsprojekt på sju olika orter.

För att identifiera barn som har stor risk för att bli våldsverkare skapades EARL. Genom åren har man förändrat EARL, bland annat finns det en checklista för pojkar och en för flickor.
EARL innehåller 20 riskfaktorer. Åtskilliga av riskfaktorerna handlar om hemmet och föräldrarna. Många av barnen lever i fruktansvärda hemmiljöer. Av de barn som riskbedömts i Kanada har 1/3 varit utsatta för fysiska övergrepp och 1/6 för sexuella övergrepp.
Christopher D Webster, professor i kriminologi och psykiatri vid universitetet i Toronto, Kanada har varit med och utformat EARL.
– EARL innebär att vi tar reda på vad barnets problem kommer från och att vi gör något åt det. Vi försöker hjälpa hela familjen, men ibland är barnet så utsatt att det omhändertas, berättar han.

Läs mer

Ingen ifrågasätter vad mamman håller på med

Kvinnliga förövare – det mest tabubelagda

Omkring 10 procent av alla förövare är kvinnor. Förmodligen är siffran större då mörkertalet beräknas vara mycket stort.

Majoriteten av de kvinnliga förövarna utsätter sina egna barn för övergrepp.
De sexuella övergreppen pågår för det mesta under lång tid – från det att barnen är mycket små och ibland ända upp i vuxen ålder. De psykiska skadorna hos barnen är förödande.
Trots detta döms de flesta kvinnliga förövare till milda straff som skyddstillsyn och böter – och behåller kontakten med sina barn!

Ämnet kvinnliga förövare är det mest tabubelagda ämnet och ett av de mest outforskade områden som finns. Orsaken till detta – och att de kvinnliga förövarna döms till milda straff – har att göra med den kvinnobild som är förhärskande i hela världen.
Kvinnan är den livgivande. Det är hon som ammar och ger näring. Det är hon som är mjuk, vårdande, beskyddande och ständigt givande.
(Även inom feminismen finns denna syn på kvinnan. Författaren Nina Björk har i sin bok ”Under det rosa täcket” gett feminister med denna inriktning namnet livmodersfeminister.)

Läs mer

Berättelser från Stålbyggaren Olverken AB, Vislanda

* Fläktarna stängs av för att spara pengar, vilket gör att arbetarna andas in svetsrök och hostar och spottar svart.
* Under vintern är värmen bara på nio av dygnets 24 timmar. Ibland är det minusgrader i fabriken.
* Ångor från lösningsmedel sprider sig ut i fabriken från måleriet och ger arbetarna yrsel och huvudvärk.

Vi är två personer som samarbetat i granskningen av Olverken. Förutom att ta fram papper från myndigheter m.fl. har vi talat med anställda och f.d. anställda på Olverken.
Vi har häpnat över de berättelser som vi tagit del av och trots allvaret i de brister som framkommit om arbetsmiljön, har vi skrattat emellanåt – som när en källa berättade att man i spariver tvättade små gula hörselskydd istället för att slänga dem! (Detta var på ”gamla” Olverkens tid).
En annan historia som för en utomstående kan locka till skratt, men som för arbetarna inneburit stora svårigheter var när Olverken upplät sin fabrikslokal som parkeringsplats för en dieseldriven skolbuss.
– Bussen stod där under vintern i två-tre år. Varje morgon vid sjutiden hämtades bussen. Den varmkördes en stund för att få upp bromstrycket. Vi tvingades stå och jobba i dieselröken. Ofta hostade vi av den tjocka luften, berättar en person.
En annan person minns mest hur kallt det blev när fabriksportarna öppnades, under bussens varmkörning.
– Det drog svinkallt och fingrarna blev stela av kölden, berättar han.
Arbetarna försökte få bort bussen, men utan resultat. Enligt våra källor försvann bussen först efter branden på Olverken sommaren 1999.

Läs mer

”Det är bara en fråga om respekt!”

I det indianska Haudosaunne finns ingen skatt eller rovdjursprofit. Haudosaunne – världens äldsta ”medverkande” demokrati – där varje ledare väljs enhälligt av folket och ledarna fattar alla beslut enhälligt.
– Vi för inga ideologiska diskussioner utan vi ledare följer och arbetar efter de fyra grunderna: fred, jämlikhet, rättvisa och de goda sinnenas makt, berättar Onondagahövdingen Oren Lyons, mest känd i Sverige från tv-dokumentären ”De vise indianerna”

Varje gång Oren Lyons kommer till Sverige (eller vilket land han än besöker) studeras hans pass mycket noggrant. Trots att USA skulle hävda att han är amerikansk medborgare har han ett pass från landet Haudosaunne.
Haudosaunne ligger i USA och i Kanada och har ungefär 70 000 invånare, fördelat på 17 kommuner. Det finns de som kallar Haudosaunne för ett reservat. För indianerna är det ett land skapat av sex indianska nationer.
Många av invånarna Haudosaunne åker till grannländerna USA och Kanada för att arbeta. Oren Lyons t.ex. är professor i amerikansk historia vid Buffalo University. De får alla betala skatt i det land de jobbar. Men de som enbart arbetar i Haudosaunne betalar inte någon skatt.
För att få in pengar i nationens kassa driver nationen företag som säljer cigaretter. Vinsten från försäljningen täcker allt som behövs i nationen. Alldeles nyligen blev man färdig med ett vattensystem som ger varje invånare tillgång till gratis vatten.

Läs mer

Marianne förlorade åtta år och två barn i Konga-sekten

Vad är det som gör att en människa hamnar i en sekt? Hur kan en sektledare, oavsett vilka knäppa idéer han/hon har, få en sådan makt över människor? Hur kan föräldrar stå bredvid och se sina barn fara illa? Möt Marianne Arnström som levde (och förlorade) åtta år i Konga-sekten. Hennes berättelse visar att det finns många likheter mellan sektledare, kvinnomisshandlare och pedofiler – och deras offers beteenden.

Den djupa sorg Marianne bär på återspeglas i hennes ögon. Den viker undan när hon skrattar, men även då kan den skymta fram. Marianne förlorade nämligen inte bara åtta år. Hon förlorade två barn också. Den äldste sonen är fortfarande kvar i Konga-sekten. Den yngste sonen är 23 år och bor ensam. Han vill inte ha kontakt med sin mor. Det är sönderslitande för Marianne och även för hennes två yngsta barn, tvillingflickorna.
Marianne har i många år analyserat vad som hänt: de andra sektmedlemmarnas agerande, sektledarens strategier och hennes eget agerande och liv.
– När jag var ung bytte jag intressen efter pojkvännernas intressen. Det var så på den tiden för oss kvinnor. Jag gifte mig med min man kanske bara för att han ville ha mig. Sen hängde jag med i allt vad han gjorde. Han var en sökare jag följde med till de grupper han sökte sig.
Det här är vad Marianne kallar omedvetna beslut. På föreläsningar om sin erfarenhet i Konga-sekten visar hon dagboksanteckningar, dag för dag, vad ett av dessa omedvetna beslut har påverkat henne och hennes familj – än idag. Att inte hävda sin identitet, att inte ta aktiva beslut innebär inte att man kommer undan svårigheter – tvärtom.

Läs mer